Klas Eklund

Än så länge klarar sig svensk ekonomi hyggligt. Räntorna är låga, statsbudgeten  hanterbar, utrikeshandeln visar överskott. Vi är inte så kortsiktigt sårbara som flera andra länder. Men de långsiktiga utmaningarna växer. Produktivitetstillväxten är svag och arbetsmarknaden visar en hög, permanent arbetslöshet. Särskilt problematisk är situationen för många yngre invandrade män som riskerar att bli “tredubbelt ratade” – i skolan, på arbetsmarknaden och socialt. Riskerna ökar om antalet asylsökande ökar som i Migrationsverkets senaste prognos samtidigt som integrationen fungerar lika dåligt som i dag (mediantiden för en flyktig att komma in på arbetsmarknaden är åtta år!).
Politikerna talar mest blomsterspråk om “kunskapssamhället” och struntar i de handfasta åtgärder som krävs för att skapa en arbetsmarknad som går på två ben – med ökat bostadsbyggande, lokala tjänster, lägre trösklar och en utbildning som är anpassad också till lågproduktiva jobb med låg ingångsersättning. Och nu skjuts allt seriöst politiskt reformarbete upp, på grund av extra val som riskerar att ytterligare cementera blockpolitiken. Det spelet är farligt – inte bara för dem som sitter fast i permanent utanförskap, utan också för att fortsatt politisk kaos kan skada Sverige på de internationella marknaderna.

Om detta har jag skrivit en krönika i Fokus, december 2014. Den kan läsas här.