Klas Eklund

Blog and web site of economist, teacher and author Klas Eklund

Klas Eklund header image 2

En vision för en bättre bostadsmarknad

January 21st, 2014 · 4 Comments

Bokriskommittén, som jag leder (se posten den 15 oktober 2013), ska i vår lämna konkreta förslag till hur bostadsmarknaden ska reformeras. Men för att veta hur förslagen ska utformas måste vi först vara överens om vart vi ska. Eller, för att citera Hoola Bandoola Band, “Man måste veta vad man önskar sig för att få det man vill ha”.

Därför har kommittén presenterat en “Vision” för hur framtidens bostadsmarknad ska se ut. Den kan läsas här, på Bokriskommitténs hemsida. Den viktiga poängen är att vi vill försöka skapa en bostadsmarknad som dels undanröjer bostadsbristen, dels har betydligt större rörlighet än i dag. Det ska finnas bostäder för alla plånböcker, både hyresrätt, bostadsrätt och ägarlägenheter. Det ska vara möjligt att få till stånd “flyttkedjor” där man byter upp sig utan köer och krångel. Segregationen ska minskas.

I vår ska kommittén presentera konkreta förslag för hur Sverige ska röra sig dithän, Men redan nu står det klart att det krävs omfattande och sammanhängande reformer av byggreglering, kommunala planmonopol, hyressättning, finansiering och skatter. Helst borde politikerna ingå en långsiktig och bred uppgörelse som ligger fast under ett par mandatperioder.

Tags: Bokriskommittén · Bostadsbrist · Hyresreglering

4 responses so far ↓

  • 1 Hans Johnson // Mar 2, 2014 at 11:42

    Från tid till annan har jag med en dåres envishet framfört krav om ett näringspolitiskt fokus på att rätta till den orättvisa skattesituationen för hyresrätten i jämförelse med både bostadsrätt och egnahem. Min mission är att rätta till denna orättvisa genom att införa en avdragsrätt för en del av hyran (förslagsvis 50%) som räntekostnad. Förvisso har varje hyresgäst inte satt sig i skuld och betalar därför ingen ränta men i hyran för en bostad ingår tveklöst en stor del kapitalkostnad som avser kostnaden för räntor som fastighetsägaren betalar till banken eller som är en direkt avkastning på kapitalet som fastighetsägaren har i fastigheten.

    Dessvärre har jag aldrig fått något gehör för de här tankarna vare sig från vårt eget förbund eller från hyresgäströrelsen. Från vårt förbund har det, när jag framfört idén i debattartiklar i bl.a Fastighetstidningen, har det bl.a sagts att mitt förslag “är en främmande fågel i vårt skattesystem” och därför inte värt att gå vidare med. Hyresgäströrelsen har inte heller reagerat när jag salufört tankarna i en artikel i Hem & Hyra för några år sedan.

    Eftersom mitt reformförslag innebär en påtaglig ansträngning av statens finanser, min uppskattning mellan tummen och pekfingret är någonstans mellan 14-16 miljarder, har det givetvis inte vunnit något politiskt gehör så här långt. Jag menar dock att det är ett rättvisekrav för konsumenterna av hyresrätt och att det går att neutralisera statens kostnader för den här reformen genom en långsiktig avtrappning av skattereduktionen för ränteavdrag (samt del av hyran) under en period om 20-30 år. Trots den stora kostnaden på kort sikt skulle det innebära att staten redan efter några år når en jämvikt i kostnaden i jämförelse med idag och därefter årligen förbättrar budgeten på det här området för att därefter helt stå utanför finansieringen av vår konsumtion av bostäder och annan kapitalkrävande konsumtion. Det borde därför vara möjligt att förankra en bred politisk enighet om den här lösningen.

    Jag menar att en radikal reform av det här slaget skulle stärka hyresrätten som upplåtelseform och därmed stimulera till att flera hyresrätter byggs och framförallt behålls som hyresrätt i de attraktiva områdena i storstadsregionerna. Det finns ju en bred politisk vilja att öka tillgången på hyresrätter eftersom upplåtelseformen passar väl in i vårt moderna samhälle med en rörlig och flexibel arbetsmarknad.

    Det finns också enligt min mening andra positiva effekter av en reform som innebär att skattereduktionen för räntekostnader trappas ner. Det är dels den oroväckande och ökande skuldsättningen men också att prisutvecklingen på bostadsrätter och egnahem dämpas till en rimligare nivå på det hetaste marknaderna. Jag tror också att byggkostnaderna kommer att påverkas i rätt riktning om konsumenternas andel av boendekostnaden blir högre genom avtrappad skattereduktion. Kanske också att vår relativa överkonsumtion av bostäder kommer att påverkas, bra eller dåligt vet jag inte.

    /Hans Johnson

  • 2 Lars Erik Morin // Mar 17, 2014 at 00:18

    Att bygga bort bostadsbristen i storstäderna går inte. Ökad tillgång på bostäder innebär att det blir mer attraktivt att flytta till t ex Stockholm, och så har vi samma bostadskö som vi hade förut. Runt om i landet finns karriärsugna, välutbildade, kulturtörstande, äventyrslystna och allmänt uttråkade människor som föredrar att stanna på vischan, eftersom de vet att det är hopplöst att få ett förstahands hyreskontrakt, dyrt att köpa bostadsrätt, dyrt att köpa villa och inte ens särskilt lätt att hitta en bostad i andra hand. 80.000 nya lägenheter utlovas i Stockholm, men de kommer bara att dra hit (minst) 80.000 nya invånare.

    Det finns trots allt tre scenarier som skulle kunna avskaffa bostadsbristen.

    1. En långvarig lågkonjunktur som gör det mindre attraktivt att flytta till Stockholm.

    2. Ett förbud mot skilsmässor, retroaktivt, så att andelen enpersonshushåll går ner från nuvarande 40 % (i Stockholm). (I väntan på förbudet kan bostadslösa ungdomar övertala sina skilda föräldrar att flytta ihop, så uppstår en ledig lägenhet.)

    3. Och det minst troliga: att näringsliv, riksdag och kommuner uppfinner ett sätt att göra det mer lockande att inte bo i storstäderna.

    Den inledande tesen – minskad bostadsbrist leder till samma bostadsbrist som förut – är såvitt jag vet aldrig behandlad i debatten. Kan bero på ekonomernas svårigheter att tänka i två steg.

  • 3 Hans Johnson // Mar 22, 2014 at 10:36

    Känns väl inte som om Lars Erik Morins tre scenarier är särskilt seriösa – eller är i vart fall inte önskvärda!

  • 4 Lars Erik Morin // Jul 1, 2014 at 23:07

    Tack för kommentaren, herr Johnson.

    Mitt första scenario vet ingen hur realistiskt det är. Det andra är självfallet inte allvarligt menat. Men det tredje – vad är det för fel på det?

    Knappast värre än det rådande feltänket, att Stockholm ska växa obegränsat. På restens av landet bekostnad, som kungen av Danmark skulle ha sagt.

    Dessutom ser jag inte någon invändning mot mitt påstående att det är omöjligt att bygga bort bostadsbristen.

    Det finns också krafter som vill ha och behöver bostadsbristen: de som köpt dyrt skulle se värdet krascha om köerna försvann. Bankerna säger upp lånen när värdet faller under den säkerhet de kräver och blir sittande med tomma villor och bostadsrätter. Staten inrättar en ny bankakut.

    Vidare: ju kortare bostadskön blir, desto mindre intressant blir det att bygga nytt. Idag kan en nybyggd etta hyras ut till ett pris av 9 000 kr i månaden, en trea för 20 000. Vem tror att det skulle gå utan bostadskö?

Leave a Comment