Jag har just kommit hem från en lång och intensiv resa till Shanghai och Tokyo, dit jag ledde en delegation av svenska finansmarknadsaktörer. Vi besökte Shanghai Expo 2010, vilket var en sanslös upplevelse – en blandning av Disneyland och tekniska muséet i kromosomformat; vi träffade kinesiska och japanska analytiker, myndighetsrepresentanter och affärsmän; detta i syfte att förstå mer av den dynamik som driver den väldiga kinesiska expansionen respektive den japanska stagnationen.
Min egen slutsats blev att västerlänningar som spått demokratins seger i Kina respektive den japanska ekonomins kollaps är alltför optimistiska respektive pessimistiska. Skälet är att de alltför lättvindigt överför sina egna referensramar på dessa båda länder. Att göra så är vanskligt, därför att de historiska och kulturella skillnaderna Kina och Japan sinsemellan samt gentemot Väst är såpass stora att analysen inte låter sig fösas in i våra mallar. Därför kan nog “dynastin Mao” sitta ett bra tag till i Kina och utveckla sin egen form att “anpassningsbart auktoritärt styre”, samtidigt som den japanska ekonomin är bra mycket segare än vad pessimisterna tror.
Om detta har jag skrivit en reserapport, nedladdningsbar från SEBs hemsida för kundkontakter. Trevlig läsning!
3 responses so far ↓
1 Andre // Jun 24, 2010 at 12:27
Men vad händer med klimatet egentligen!? När kommer alla att dö av värmen?
2 Thomas Andersen // Oct 15, 2010 at 09:39
Klas? Kan du kommentera kraven på appreciering av RMB? Vad skulle effekterna bli ?
MVH
Reflektioner om utnämningen av fredspriset*/Thomas Andersen
Kina är ett land fyllt av optimism, framåtanda, hårt arbetande människor, betydligt modernare bilpark än Sverige. De lever för Internet, för intellektuella bloggar där jakten på nyttig information totalt dominerar, där man använder Google, Hong Kong i stället , där man använder Youku, om You Tube är blockerat. Kinsererna har en hälsosam livsföring, även om de arbetar hårt. Kineserna vet betydligt mer om Sverige än vad en amerikan gör.
Men Kina har många lik i garderoben också. Kina är ett mycket stort folk, med över 100 städer med mer än 1 miljon innevånare. All administration för en sådan befolkning har inslag av gamla åsikter, som var väldigt bra att ha om man ville överleva som insmickrande, för 50 år sedan. Många “pincipfrågor”, bär fortfarande den mörkaste diktaturens kännetecken. Några få nyckelfrågor som är kontroversiella såsom Tibet, Falugong, Taiwan eller att stoppa Bob Dylans ´turné i Kina osv är klumpigt lösta av kinesiska regeringen, och det bottnar i att dagens ledare inte kan sno alla principfrågor från militär-kommunistpartiets kontroll. OM…..det funnits flera partier än kommunisterna…så hade Hu Jintao definitivt tillhört ett liberalt parti, med allt sitt stöd för en liberalistisk ekonomisk politik, och en frihetlig åsikt. Men det stora militär-kommunistiska blocket som maktfaktor, skulle aldrig tillåta Hu Jintao gå så långt liberalt under nuvarande enpartistat
Om pressen hade bemödat sig om att förstå hur stort landet är, och i vilken utsräckning man kan begära en så omfattande förändring som vi ser som ideal, så hade man i stället iniktat sig på att uppmuntra de förändringar som faktiskt har skett. För även om alla–praktiskt taget alla i Kina tycker illa om kommunismen, så är kineserna ändå patrioter, och de försvarar sitt land i åsiktsfrågor, om de blir angripna med brutala uttryck. Så utnämningen av fredspristagaren har en skälighet i ett mikroperspektiv, så ger den motsatt effekt om man hoppas på en fredlig och samförstående demokratisk utveckling i Kina. En våldsam revolution i Kina är absolut det sista världen ska önska sig. I så fall är det Godnatt för hela världen! Hu Jintao har varit en mästare att balansera förbehållslösa krav från såväl väst som från konservativa kommunister i Kina. Hu Jintao förtjänade fredspriset likaväl som Obama gjorde det! Det var nog en skymf för honom att han inte fick det
Det vore på tiden att svenskarna och dess press, fick reda på hur den “demokratiska” utvecklingen går till f n i Kina. Det är en kraft som kommer inifrån, men den är INTE revolutionär. Internets inflytande har hafte en ENORM betydelse. Bloggar i Kina handlar om vetenskap, om åsikter, om livsfilosofi, om ängslan, oro, och glädje, och de handlar om politik.
Det existerar andra partier än kommunistiska partiet, men de får ju inte väljas—-men de existerar.I dag när man för dialog med “regeringen” i Beijing, gör man det genom att man ställer “förslag”. Människor ute på arbetsplatserna diskuterar alltid “regeringen “korrumption” “miljöförstöringen” samt en opålitliga maten – huruvida den är förgiftad av kemikalier eller inte. De samlas och ibland skriver de pamfletter utformade som “förslag” till regeringen. Enligt vittnesmål från välutbildade kineser, så är det ytterst osannolikt att någon blir arresterad för att ha undertecknat ett sådant “förslag”. När vi i Sverige stiftar nya lagar, så går det först från ett parti ett förslag, Därefter tar “lagrådet” upp förslaget och utformar det till en lag som håller juridiskt och demokratiskt. Eftersom det inte finns fria val i Kina, utgör detta “förslagsarbete” motsvarigheten till den politiska debatten, och slutligen lagrådets arbete här i Sverige. Under den nuvarande eopken anser de flesta kineser att STABILITET är det viktigaste för landet och folkets välstånd, inte rösträtten. I “förslagsarbetet” inrymmes och dämpas den inneboende ilskan som finns hos många , i många frågor. Förslagsarbetet håller ilskan tillbaka, men utformas välformulerat så att regeringen som tar emot förslagen, inte kan anklagas av konservativa krafter, för att ha låtit “huliganer” styra regeringen.Regereingen VILL OCKSÅ införa demokrati, men regeringen utgör trots allt minoritet i landet av antal människor. Närmandet demokrati i västlig mening ÄR OUNDVIKLIG men mår bäst av att låta kineserna själva föra denna utveckling framåt.
Anledningen till att Liu Xiaobo inte är så övertygande accepterad i Kina och bland “vanligt folk”, är att informationen om honom har gett bilden av att han var så detaljerad i sitt Charta 08. Motsvarigheten till Aftonbladets lite ytligare samhällsuppfattning och ställningstagande i olika frågor, China Daily eller andra kortfattade opinionsförmedlare, har utmålat Liu Xiaobo som en person som levde – SOM OM hans lagförslag redan hade godkännts av “lagrådet” dvs allmänheten. Därvidlag tog han ett steg längre än vad ordinarie “förslagsprocesser” hade tagit. Liu Xiaobo skapade panik hos många, att han skulle provocera till konfrontation mellan folk, regeringen, militär-kommuinistpartiet-och Kinas ansikte utåt i världen. Den kinesiska demokrati utvecklingen är synnerligen delikat, men den existerar. Många i Kina befarade att Liu Xiaobo attityd och levnadssätt där han uppträdde som om han redan hade ändrat Kinas konstitution på egen hand med stöd av 700 personer, UTAN att invänta detta “lagråd” som är den varsamt framåtskridande demokratiutvecklingen i Kina
3 Erik // Dec 23, 2010 at 00:05
Hej,
Läste ditt resereportage med stor behållning. Det gav lite perspektiv på framförallt förändringstrycket i Japan. Fortsätt blogga!
Leave a Comment