Tillsammans med fem andra ekonomer (Villy Bergström, Harry Flam, Lena Hagman, Cecilia Hermansson och Erik Thedéen) ingår jag i Dagens Industris ”skuggdirektion”. Vi träffas en vecka innan Riksbankens direktion har sina penningpolitiska möten, vi har en diskussion om konjunkturläge och inflationsprognoser och fattar utifrån detta ett penningpolitiskt beslut. Vi gör alltså ingen prognos om vad direktionen kommer att säga eller göra, utan vi gör en egen rekommendation om vad de bör göra.
Icke desto mindre är det slående att vi legat ganska rätt i våra utsagor, i så måtto att Riksbanksdirektionen oftast följt oss i spåren, om än ibland med fördröjning. Vill man, kan man säga att vi legat steget före den riktiga direktionen. Ofta är vi eniga, men när vi är oeniga beror det på att läget är svårt – och i de lägena visar det sig att Riksbankens direktion också oftast är inbördes splittrad.
Vi hade vårt senaste skuggdirektionsmöte förra veckan, publicerat i DI i tisdags, två dagar före Riksbankens beslut. Vi rekommenderade då enhälligt att reporäntan skulle hållas konstant på dagens låga nivå (0,25 procent), men vi var oeniga om när den skulle höjas. Någon förespråkade höjning andra kvartalet 2010, någon fjärde kvartalet, medan de flesta (däribland jag) låg med den första höjningen under tredje kvartalet. Den oenigheten speglades senare i Riksbankens direktion, där några ville gå snabbare och några långsammare.
Splittringen är inte ett dugg märklig; den är en följd av det svåra beslutsläget. Å ena sidan är den svenska ekonomin i lågkonjunktur med extremt låg inflation (just nu deflation) – det talar för låga räntor under en längre period. Å andra sidan stiger huspriserna snabbt och det finns vissa tecken på återhämtning – det talar för en tidigare höjning. För egen del ser jag riskbilden som asymmetrisk. Just nu är risken för svaghet större än risken för inflation och nya bubblor, varför jag tycker det är rätt att vänta länge med en höjning.
Skuggdirektionen skiljde sig dock på en punkt från Riksbankens direktion. Vi tyckte inte att Riksbanken borde förnya de långa reporna (lång utlåning till bankerna till fast låg ränta). Ett skäl är just oenigheten om reporäntan. Den fasta repan är ett sätt att underbygga reporäntebanans trovärdighet, Men om direktionen är splittrad om själva räntebanan, så ger ju inte en lång repa någon extra trovärdighet på den punkten. Riksbanken bestämde sig ändå för ännu en lång repa – men också i detta beslut var de splittrade. Därmed ger inte den långa repan det tillskott av trovärdighet kring räntebanan Riksbanken hoppas på.
Jag kan förstå att Riksbanken vill ta det säkra före det osäkra. Men den extra långa repan gör knappast någon nytta. Den hade de kunnat avstå ifrån. Jag är rätt säker på att det visar sig att skuggdirektionen också här legat steget före.
8 responses so far ↓
1 Fredrik L // Oct 25, 2009 at 11:40
Vilka risker ser du på längre sikt (sisådär 3-5 år) med den penning- och finanspolitik som förs idag runtom i världen? Gratis tillgång till pengar leder i längden sällan till något gott, snarare tvärtom. Kan det sluta i något annat än en inflationsbrasa, vilket i USAs fall verkar vara ett politiskt outtalat mål. En svag dollar skulle lösa många av deras problem.
Det talas mycket om exit strategies men det är svårt att se att detta skulle vara mycket annat än tomt prat inom de kommande 6-12 månaderna. Det är inte svårt att räkna ut vad som skulle hända med de gröna skotten, räntan och börserna om t ex FED började sälja treasuries istället för att köpa dem.
Hur hökaktig räntepolitik tror du RB vågar föra om 3-5 år, risken är ju uppenbar att samhället vänjer sig vid dessa låga räntor? Personligen tror jag RB kommer att tvingas välja inflation, eftersom alternativet är ännu värre.
2 Klas // Nov 1, 2009 at 15:08
Fredrik,
visst finns inflationsrisker längre fram. Men det tror jag att de flesta centralbankirer är mycket väl medvetna om. De har att gå en svår och smal väg. Men hittills tycker jag de valt rätt i att koncentrera sig på finansiell stabilitet i ett läge utan näraliggande inflationsrisker. Skulle de i detta läge kört en hårdare politik hade nedgången blivit djupare. Om de kommer att trampa fel i framtiden återstår att se. Men jag är inte särskilt rädd för att Riksbanken skulle fega ur. Kom ihåg att de faktiskt låg på 4,75 för bara två år sedan…
3 Fredrik L // Nov 1, 2009 at 19:13
Klas, jag håller med om att i dagens läge när KPI än negativ och KPIF är runt 1% så gör de naturligtvis i stort sett rätt i att föra den politik som de gör. Problemet i mina ögon är att hela det ekonomiska systemet är instabilt och felkonstruerat med återkommande finanskriser var 7-8 år, i Sveriges fall 93, 00, 08. Men kan man förvänta sig något annat när priset på risk bestäms på det sätt som det görs? Många uppfattar låga räntor som lösningen på problemet, men jag tycker inte att det är fel att påstå att det också är en stor orsak till de problem vi kommer att ha om några år. Och så rullar det på i det oändliga.
Historiskt sett så är det väl ingen centralbank som någonsin hunnit strama åt i rätt tid, eftersom det är så otroligt svårt, och de har alltid fel på inflationssidan. T ex så höll ju Greenspan räntan alldeles för låg alltför länge eftersom KPI-inflationen var relativt låg, men penningmängdsökningen ledde till en bubbla i tillgångspriser, som ju inte ingår i KPI!
Den svenska bostadsmarknaden hålls under armarna av RB med stigande bostadspriser (=inflation) samtidigt som BNP faller 4-5%! Snacka om bubbla. Jag kan aldrig tänka mig att RB skulle välja bostads/finanskris framåt 2012-2014 genom att föra en aggressiv räntepolitik, istället för att tillåta en relativt hög inflation, säg runt 5%.
4 Fredrik L // Nov 1, 2009 at 19:23
Så här går det till over there, hur detta inte kan vara inflationistiskt på ett par års sikt förstår inte jag. Vad som håller på att ske är att FED monetariserar USAs enorma årliga budgetunderskott, det finns inga andra köpare till obligationerna!
“The Q2 Flow of Funds Report published by the Federal Reserve revealed that the Federal Reserve purchased as much as half of the newly issued treasuries in the secondquarter. This means that the Federal Reserve isn’t merely supporting the market for US treasuries…it is the market for US treasuries. Printing new dollars to support an almost $9 trillion dollar budgetdeficit that stretches out over the next ten years puts the US on the road to ruin, and the major governments of the world have noticed and are taking action.”
5 Klas // Nov 2, 2009 at 08:26
Fredrik,
jag håller helt med dig om att inflationsriskerna är större i USA än i Europa. Skälet är att Fed inte har något strikt inflationsmål – vilket i sin tur hänger samman med Feds historia och traumat efter den stora depressionen. Därför har både Greenspan och Bernanke – helt i enlighet med Feds dubbla mål – tenderat att driva en lättare politik än vad deras kolleger i Europa gjort.
6 Fredrik L // Nov 2, 2009 at 10:10
Klas, jo så är det, och i Tyskland är det tvärtom, med hyperinflationen som fortfarande sätter skräck i många, därav ECBs högre ränta vs FED. Så visst kommer inflationen att bli högre over there, men frågan hur mycket? Inflation har en tendens att sprida sig och när den drar iväg i USA, för det vad som kommer att ske, kanske vi åter får höra de berömda orden från 08 “detta är ett isolerat amerikanskt problem och kommer inte att spridas till EU/Sverige”.
7 Fredrik L // Nov 3, 2009 at 12:43
Svenska bloånestocken är nu otroliga 1500 miljarder, upp 100% sen 2004, och upp 8% senaste året mitt under djupaste BNP-fallet i mannaminne.
Det finns två sätt att betala av en skuld, antingen via amortering som betalas av låntagaren eller inflation som betalas av långivaren. Hur många svenskar amorterar idag? Jag tror att RB fegar ur så småningom, stagflation nästa.
8 Fredrik L // Nov 12, 2009 at 11:24
Tänkvärt från Bill Bonner:
11/11/09 Beunos Aires, Argentina – The last few days have been so busy, we haven’t had any time to think. But, now things are settling down, so we’ve had a chance to put our thinking cap on.
What are we thinking about?
Well, of course, we’re trying to understand the basics… George Soros had the right idea: Find the story whose premise is false…and bet against it. What premise is false?
The major premise that almost everyone believes is that government economists can improve the workings of an otherwise free economy. That leads people to believe that the feds have pulled off a save…they’ve now got the economy well along on the road to recovery…the recovery is getting stronger as time goes by…and soon, the feds will begin to exit from their stimulus efforts.
The big question in most investors’ minds is this: how quickly will the feds exit? As long as they keep up their stimulus efforts, investors expect rising prices for everything but the dollar.
Those who think the feds will be able to exit quickly believe growth will come without too much inflation. Those who think the exit will come slowly expect higher rates of inflation.
Well, guess what? The whole premise is false. From top to bottom. From beginning to end. Even the air it breathes is tainted with the smell of fraud and self-delusion.
The theory behind the recovery concept is that government spending and stimulus from the Fed has a “multiplier” effect. That is, the feds spend…the money goes into the economy…and then, the private economy multiplies the spending by growth in consumption and investment of its own. If there were no multiplier effect the whole exercise would be a waste of time, because we know that government spending in itself is a cost to an economy, not a source of real wealth. Government spending, generally, is a drag on prosperity. The Soviet Union proved that. The question remains however, can extra government spending at critical moments “prime the pump” so that it is multiplied by the private sector?
Answer: no.
“Our new research,” writes economist Robert Barro in The Wall Street Journal, “shows no evidence of a Keynesian ‘multiplier’ effect…the available empirical evidence does not support the idea that spending multipliers typically exceed one, and thus spending stimulus programs will likely raise the GDP by less than the increase in government spending.”
Now, we turn to the current situation. Is there any evidence of growth beyond the government’s own stimulus efforts? From what we can see so far, again, the answer is ‘no.’
The premise of recovery/multipliers/growth/and exit is false. We want to bet against it. Tomorrow we’ll talk about how.
Real economists know that there are no secrets. You work hard. You invest carefully. You save your money. That’s the best you can do. There are no multipliers. There are no miracle cures. There are no easy exits from trouble.
That’s why the world has little use for honest economists; they tell you what you don’t want to hear. So, people turn to the phonies…the charlatans…the imposter economists who say “yes we can!”
Trouble is, they can’t.
Until tomorrow,
Bill Bonner
The Daily Reckoning
Leave a Comment