Bostadspolitiken är om möjligt Sveriges sämst skötta politikområde – om än i hård konkurrens med några andra. Bostadsbristen tilltar, jobben drabbas, segregationen ökar. Rader av utredningar visar att problemen måste tacklas med två parallella typer av åtgärder.
1) Byggandet måste ökas, genom att minska regelkrångel, inskränka kommunernas planmonopol, snabba upp markanvisningen mm. 2) Det existerande bostadsbeståndet måste utnyttjas mer effektivt, både för ägda och hyrda bostäder. Det betyder att öka rörligheten genom att bl.a sänka reavinstskatter och reformera hyresregleringen.
Jag vill påstå att alla ansvariga politiker vet detta. Ändå händer ingenting. Den förra regeringen satt i åtta år och förvärrade situationen genom en kraftig höjning av reavinstskatten. Den nuvarande regeringen tycks vilja öka subventionerna till byggandet men inte peta på reglering eller skatter. Vaffor gör di på detta viset? Svaret är att det nuvarande dysfunktionella systemet har starka försvarare, som skyddar sina särintressen. Vilka de är skriver jag om i denna krönika i Fokus.
2 responses so far ↓
1 Michael Åkerman // May 28, 2015 at 23:22
Håller med om att planprocessen behöver effektiviseras men avregleringar av hyresmarknaden kommer öka bostadssegregationen. Oslo är ett tydligt exempel. I t ex Norrköping har det blivit så uppenbart stor brist på billiga hyresrätter att på senaste kommunfullmäktige argumenterade moderaterna för volymmål för byggandet av billiga hyresrätter för det kommunalt ägda Hyresbostäder. Kanske är de inte helt fel ute. Kanske var det en ganska dålig idé att släppa styrningen av de kommunalt ägda bostadsbolagen genom att besluta de bara skulle drivas efter samma principer och vinstkrav som andra fastighetsbolag. Det öppnade bara för ännu mer marknadsmisslyckande på bostadsmarknaden där fler dyra bostäder byggs vilket får pågå motiverat med myten om flyttkedjan som i verkligheten bara fungerar för de som redan har bra ekonomi då de billiga hyresbostäderna aldrig blir lediga utan istället handlas på en svart marknad mellan dem som redan har så mycket pengar att de lika gärna skulle kunna köpa en bostadsrätt.
2 Michael Åkerman // May 28, 2015 at 23:51
Hur mycket man än avreglerat bostadsmarknaden så kommer man aldrig ifrån det faktum att det krävs en hel del kapital och kompetens för att bygga ett flerbostadshus vilket gör att stora bolag med höga lönsamhetskrav gynnas med nya, mindre aktörer som kan tänka sig ta ett större samhällsansvar med lägre vinstkrav och t.ex. satsa på billiga hyresrätter inte kan konkurrera med de redan etablerade aktörerna. Detta hinder för nya aktörer på marknade för bostadsproduktion gör att det i stort sett bara är genom politisk styrning av de kommunalt ägda bostadsföretagen som vi kan minska bostadssegregationen om kommunala politiker tar ett större långsiktigt samhällsekonomiskt ansvar och styr de kommunal bostadsbolagen så att fler billiga hyresrätter byggs och ser till att stadsplanera så att dyra bostadsrätter och villor blandas upp med billiga hyresrätter genom att t.ex. Bygga dyra bostadsrätter i renoverade miljonprogramsområden för att göra dessa områden mer attraktiva men också våga bygga fler billiga bostadsrätter genom en förtätning av staden med t ex fler våningar på befintliga fastigheter som man äger i stadskärnorna.
Leave a Comment