Klas Eklund

Blog and web site of economist, teacher and author Klas Eklund

Klas Eklund header image 2

Flexibel Riksbank gör rätt

July 1st, 2010 · 11 Comments

I dag höjde Riksbanken sin reporänta med 0,25 procent. Det låter inte så upphetsande, i synnerhet inte med tanke på att höjningen sker från rekordlåg nivå. Men beslutet är viktigare än det ser ut.

Höjningen sker nämligen trots att Riksbankens egen prognos för den underliggande inflationen ligger klart under 2 procent för de närmaste två åren. I den meningen ter sig Riksbankens räntepolitik som ett brott mot den inflationsmålsstyrning som dominerat sedan mitten av 1990-talet.

Ändå tycker jag att Riksbanken gör rätt. Den tidigare låga räntenivån var inte hållbar i längden. Den bör snarare – som jag sade i samband med Dagens Industris “skuggdirektions” möte i veckan (DI den 29/6) – ses som uttryck för ett “penningpolitisk undantagstillstånd”. Den var en extrem åtgärd, som tillgreps i ett mycket speciellt läge, nämligen för att mildra det skarpa fallet utför efter finanskrisen.

Men nu är den faran över. Svensk ekonomi håller på att återhämta sig. Och nollränta skapar på sikt andra problem. Den blåser upp tillgångspriser, snedvrider risktagande och lånande. Ligger den kvar länge finns heller ingen fallhöjd för sänkningar när nästa lågkonjunktur kommer. När den svenska ekonomin nu tillkvicknar bör Riksbanken ta tillfället att börja höja räntan igen – inte minst som en signal till hushåll och företag att det blir dyrare att låna framöver.

Att på detta sättet höja utan att några omedelbara inflationsrisker är synliga kan kritiseras – två av ledamöterna i Riksbankens direktion röstade mot höjning, liksom en ledamot av DI:s “skuggdirektion”. Men i en total riskbedömning tycker jag det är rätt att vara flexibel och börja höjningarna nu. Detta är just vad som menas med en “flexibel” inflationsmålsstyrning – och visar att Riksbanken lärt av finanskrisen.

Tags: Ekonomi · Finanskris · Klas Eklund · Ränta · Riksbanken · Skuggdirektionen · Uncategorized

11 responses so far ↓

  • 1 Fredrik L // Jul 6, 2010 at 17:33

    Hej Klas

    Har du lust att förklara varför pristutvecklingen på bostäder inte ingår i KPI/F/X?? En bostad är ju den överlägset största utgiften för ett hushåll.

    Det blir lätt lite skrattretande när media/politiker påstår att vi har ett 2%-mål vad gäller (KPI)inflation samtidigt som priserna på bostäder stiger 10-15% per år under hela 2000-talet, vilket är inflation i mina ögon.

    Och hur mycket hänsyn tar RB till bostadspriserna när de sätter reporäntan?

    Och tycker du att de borde ta större hänsyn, alt att bostadspriserna borde ingå i KPI, för undvika framtida bubblor med efterföljande finanskriser?

    Som det har varit de senaste 10 åren har ju mycket produktion lagts i låglöneländer, vilket pressat priserna på många varor och därmed KPI, vilket hållt räntan (alltför?) låg vilket har eldat på bostadspriserna. Dagens system känns ologiskt (priset på en bostad beror på räntan men räntan ska ej bero på bostadspriset) och instabilt.

  • 2 Klas // Jul 7, 2010 at 14:37

    Fredrik,
    du har rätt i att fastighetspriser inte ingår i KPI, och som bekant har detta medfört en våldsam debatt om hur inflationen bör mätas. Dock ska man inte glömma att boendekostnader till viss del ingår i KPI, genom att både hyran och boräntorna ingår i beräkningen (den senare dock inte om man räknar KPI med fast ränta).
    Skälet till att man valt att göra på det sättet snarare än att inkludera fastighetspriset i sig är att KPI syftar till att utgöra ett index just för den löpande konsumtionens kostnader. Fastigheten ses med andra ord som en investering snarare än som löpande konsumtion; därför bör enbart de löpande boendekostnaderna ingå i KPI, inte värdet på den underliggande tillgången. Av samma skäl ingår inte heller börskurser i KPI.
    Principen kan diskuteras, men om man lägger in fastighetspriser och börskurser (viktade) i inflationsmåttet får man ett helt annat sorts index än KPI. Det kan naturligtvis vara en poäng bara man vet vad man gör.
    Vad Riksbanken nu i stället valt att göra är att fortsatt koncentrera sig på KPI men att därutöver ge särskild tyngd åt stabilitet – vilket innefattar inte bara huspriser utan också kreditgivning, bankernas solvens mm. Det gör det visserligen svårare att fatta beslut, när en rad variabler ska vägas ihop, men för egen del tycker jag det är rimligare än att försöka konstruera ett helt nytt inflationsindex, som blir betydligt mer svårtolkat än KPI.
    En effekt av Riksbankens ökade flexibilitet blir att det inte bara blir svårare att fatta räntebeslut utan att också prognosmakarna får det svårare. Nu kan inte ränteprognoserna längre utgår från (det snäva) inflationsmåttet utan måste i högre grad ta hänsyn till finansiell stabilitet och kreditmarknad.
    De facto kommer Riksbanken alltså att ta mer hänsyn till just det du efterlyser – men inte genom att göra om inflationsmätningarna.

  • 3 Fredrik L // Jul 8, 2010 at 17:47

    Tack för ditt svar.

    Det låter rimligt och vi får hoppas att RBs bredare syn leder till en större stabilitet framöver, men jag tycker det är viktigt att man inte blandar ihop korten som media och politiker ofta gör. Inflation är väl i grunden ett monetärt fenomen och en ökning av penningmängden behöver inte alltid slå igenom i KPI, utan kan leta sig andra vägar t ex bostäder och aktier.

    Jag har ytterligare en lekmannamässig fråga: varför har vi en Riksbank som sätter en reporänta istället för att låta marknaden även bestämma den korta räntan (vilket väl är något som den österrikiska skolan föredrar)? Att en liten oberoende grupp ska bestämma priset på pengar leder ju tankarna till planekonomi och Karl Marx. Å ena sidan så var centralbankernas agerande hösten 08 avgörande, å andra sidan så var väl FED delaktiga i att blåsa upp den amerikanska husbubblan genom alltför låg ränta under alltför lång tid efter dotcom-kraschen? Dagens medicin blir morgondagens problem.

  • 4 Klas // Jul 8, 2010 at 22:09

    Hej igen,
    din fråga är inte alls lekmannamässig. Frågon om centralbank kontra “free banking” har debatterats sedan åtminstone 200 år.
    Att centralbankslinjen vunnit – överallt, nota bene – beror på att det är svårt att se hur konkurrensen mellan olika banker just i detta fall skulle leda till ett bättre resultat. Det är ju inte någon särskild produkt som utbjuds och inte heller lägre priser i största allmänhet som är konkurrensmedlet; här rör det sig i stället om en fundamental funktion i den monetära infrastrukturen, nästan i klass med nattväktarstaten. Men kan alltså hävda att en nationell (eller regional) valuta och ett stabilt penningvärde är en allmän nyttighet. Om de konkurrerande bankernas ägare eller ledningar fattar felaktiga beslut och urholkar penningvärdet drabbas alla. Verksamheten har således starka “externa effekter”, både positiva och negativa. Det talar för att reglera utbudet av pengar.
    Därmed inte sagt att inte en centralbank kan fatta felaktiva beslut. Det har ju hänt många gånger i historien…

  • 5 bengan // Jul 19, 2010 at 13:55

    Men värmen då, växthuseffekten! när kommer alla att dö?

  • 6 Per Oausson // Aug 12, 2010 at 12:48

    I ditt svar angående frågan om marknaden eller centralbanken ska sätta kort räntan får jag eller man uppfattningen att det är en teoretisk fråga huruvida marknaden självt klarar av att sätta räntan.

    Är det därför att det inte prövats eller för att resultatet där det har använts inte har analyserats ingående?

    Ditt resonemang att banker kan begå felaktiga beslut och därför är ett argument för att låta centralbanken göra det…varför tar vi inte detta beslut till sin förlängning och inför planekonomi på alla områden om det är så att marknadsaktörer inte kan hantera utbud och efterfrågan på pengar?

    Indirekt är ditt påstående samma sak som att säga att ett fåtal politiskt tillsatta personer har bättre omdömme än ett tiotal eller hundratal banker beroende på ekonomins storlek?

  • 7 Klas // Aug 12, 2010 at 17:26

    Per,
    jodå, den fria marknadslösningen har provats många, många gånger. I själva verket var det den som dominerade i de flesta länder fram till slutet av 1800-talet. Affärsbankerna hade då ofta rätten att ge ut egna sedlar. Centralbanken hade således ingen kontroll över penningmängden. Erfarenheterna var inte uppbyggliga. Den som läst Moberg kommer kanske ihåg hur Robert blev lurad av “Wildcat money”. Så dagens praxis med en centralbank som ensam har rätten att bestämma penningmängd och sätta priset på dagslån växte alltså fram ur den tidigare, fria modellen.
    Det betyder inte att centralbankens ledning nödvändigtvis har bättre omdöme än andra. Skälet till dagens lösning är i stället att kreditmarknaden är en allmän nyttighet, vilket talar för en central reglering av penningmängden och priset på (korta) pengar. Men notera, att även i denna värld sätter marknaden priset på långa pengar (obligationer) samt avgör riskpremie mm. Så i detta avseende är finansmarknaden ett exempel på blandekonomi.

  • 8 Per Oausson // Aug 13, 2010 at 10:45

    Så inflationen var högre under den fria tiden än under den nuvarande ofria/planekonomiska hanteringen av räntan?

    Det är väl det enda måttet som går att kvantifiera?

    Att enstaka individer blev lurade av banker då som nu är ju ett faktum vars omfattning är betydligt svårare att sätta en siffra på. I USA exempelvis dör ju ett par banker varje vecka, trots politikens ingrep i marknaden.

    Det som är nytt i den nya modellen är väl ändå det att den absoluta majoriteten blir lurade av centralbankerna, den sortens urholkning av penningvärdet fanns ej under den fria tiden?

  • 9 Rex Ryan // Aug 8, 2011 at 02:29

    This really answered my problem, thank you!

  • 10 olle w // Nov 7, 2011 at 10:07

    Tycker Klas svara lite väl lamt gällande Inflation.
    Att räkna in tillgångsprisstegringar i KPI är direkt felaktigt och kontraproduktivt. För att påvisa det korkade i detta är aktier det enklaste exempel. Många tycks tro att börsen är någon form av nollsummespel. I verkligheten är det faktiska vinster och realt värdeskapande som driver kurserna. Är avkastningen 10 % i snitt så skall börsen upp 10 % per år i snitt. Detta är inte inflation utan skapat välstånd. Sedan kan börsen i realtid vara både övervärderad och undervärderad men det kan allt som prissätts på en marknad. Dessutom är ett marknadspris aldrig en sanning utan den skärningspunkt där tillgång möter efterfrågan.
    Fastigheter är en av de mest stabila och värdebeständiga tillgångar som kan uppbringas. Värderingen bygger på tillgång och efterfrågan precis som allting annat. Det som drivit priserna efter vi infört Monetarism och inflationen stabiliserats sig är ett par faktorer.
    1. Anpassning till en realränta på 2-3% i stället för den sjuka situation som rådde innan. Detta förklarar en stor del av uppgången då real räntan till ex 94 var kanske 9 % (Sverige var inte trovärdiga i sin pennigpolitik ännu).
    2. Det byggs för lite ditt folk med jobb flyttar, kommunerna överreglerar och sabbar utvecklingen. Detta leder till att efterfrågan ökar men inte utbudet i samma takt.
    3. Fastighetsskatten avskaffades, att titta på nominella priser blir gravt missvisande. Det som är intressant är vad det faktiskt kostar att bo. När många hus i storstadsområdena fick skattesänkningar med 15000 eller mer om året så blev det billigare att bo, detta i kombination med punkt 2 gör att priserna fortsatt upp.
    4. Standard höjning, att jämför hus mot mus är gravt missvisande, titta på objekten som är tillsalu nu mot för 10 år sedan. De flesta håller mycket högre standard.
    5. Många tycks glömma att eftersom hus är värdesäkrade i sig så stiger de med inflationen.
    Klas som skolad ekonom kanske du borde nämna att ”Österrikisk skola” inte riktigt är Nationalekonomi utan snarare en omodern och outvecklad ”åsikt”. Det som stämmer inom denna ”skola” är vidareutvecklad i den moderna makroteorin.

  • 11 olle w // Nov 7, 2011 at 11:50

    http://econfaculty.gmu.edu/bcaplan/whyaust.htm

    Apropå “irrläror”.

Leave a Comment