Klas Eklund

Blog and web site of economist, teacher and author Klas Eklund

Klas Eklund header image 2

Skuggdirektionen rekommenderar nollränta

April 20th, 2009 · 11 Comments

I Dagens Industri rekommenderar jag, som en i “Skuggdirektionen”, att Riksbanken sänker reporäntan så långt möjligt. Argumentationen kan läsas i vårt diskussionprotokoll, publicerat på di.se. I korthet går den ut på att inflationsprognosen för de närmaste åren ligger under Riksbankens mål, liksom inflationsförväntningarna. Dessutom pekar konjunkturbedömningar på en mycket djup lågkonjunktur. Alla argumant talar därmed för lägre ränta.
Faktum är, att räntan skulle behövas sänkas under noll; enligt den s.k Taylorregeln, där räntan sätts för att minimera avvikelserna från inflationsmålet och samtidigt minska svängningarna i den reala ekonomin, skulle reporäntan behöva sänkas till ca minus tre procent!
Men negativa räntor är inte möjliga. Faktum är att inte heller prick noll är lämpligt. Det beror på att bankernas dagliga internhandel med värdepapper bör ha ett litet spann runt centralbankens styrränta. Därför rekommenderade skuggdirektionen att räntan sätts så nära noll som möjligt, vilket i vår tolkning blir 0,25 procent. I praktiken är detta nollränta.
Vi såg också att Riksbanken bör ligga kvar på den när låga nivån åtminstone året ut.
Att döma av kommentarerna på di.se finns många som oroar sig för att den räntan är för låg och på sikt ger nya bubblor och inflation. Och ja, jag medger att sådana risker finns. Men just nu är risken för djup recession och hög arbetslöshet farligare, och därför bör Riksbanken koncentrera sig på den. När konjunkturen så småningom vänder och om/när inflationen återvänder, då måste Riksbanken vara beredd att höja räntan igen. Men där är vi inte i dag.

Tags: Ekonomi · Ränta

11 responses so far ↓

  • 1 Ankan // Apr 22, 2009 at 20:12

    Vad kan den svenska riksbanken egentligen göra om det är så att krisen i allt väsentligt har sina rötter i utrikes förhållanden?

  • 2 Johan // Apr 23, 2009 at 18:35

    Först och främst måste jag ta chansen att berömma dig för ditt föredrag på Lunds Universitet härom veckan. Började fundera över varför vi inte använder din bok (“vår ekonomi”) som kurslitteratur längre.
    Tänkte höra med dig, nu när vi nått nästan noll-läge vad gäller reporäntan, och det endast går att sänka den ytterligare marginellt, vad finns där för andra stabiliseringspolitiska medel? En expansiv finanspolitik torde bara hjälpa på väldigt kort sikt. Och slutligen, varför läggs så mycket fokus på just finanspolitiken i rådande kris, då vi utgår ifrån att det faktiskt är penningpolitik som fungerar i en liten öppen ekonomi med flytande växelkurs?

  • 3 Klas // Apr 23, 2009 at 19:54

    Ankan: Även om krisen kommer “utifrån” så drabbar den även svenska jobb och svensk köpkraft. Riksbanken kan mildra den effekten genom sin stimulans. Däremot kan Riksbanken naturligtvis inte undanröja orsaken till krisen – som framför allt ligger i USA. Men att mildra negativa effekter är väl inte så illa?
    Johan: tack för glada tillrop om föreläsningen. Visste inte att ni skippat min lärobok. Skandalöst!
    Vad gäller Riksbanken kan den bedriva expansiv politik även vid nollränta. Det klassiska receptet är att köpa statsobligationer och betala med nytryckta pengar. Det brukar kallas finansiering av finanspolitiken “via sedelpressarna”. Men man kan också köpa bostadsobligationer eller företagsobligationer för att hålla nere upplåningskostnaderna på bo- respektive företagskreditmarknaderna. Detta är dock inget som centralbanker normalt vill göra, eftersom risken är att den ökade penningmängden på sikt leder till inflation. Här måste man således gå en svår balansgång, där vi inte heller har särskilt mycket empirisk kunskap att hålla oss till (eftersom sedelpressarna inte använts på så lång tid).
    Det är just dessa omständigheter – att penningpolitiken uttömt sina “normala” medel – som gör att finanspolitiken hamnar i fokus. Keynes beskrev det som att ekonomin hamnar i en “likviditetsfälla”; inte ens nollränta är tillräckligt expansiv och folk är för pessimistiska för att reagera då centralbanken trycker ut mer likviditet. I det läget bör finanspolitiken aktiveras.

  • 4 Ankan // Apr 28, 2009 at 22:56

    Söt hund!

  • 5 Per // May 7, 2009 at 17:12

    Klas,

    Dina argument för varför RB ska kasta pengar efter banker känns mossiga med tanke på den situation vi är.

    Är det rimligt att skapa vilka jobb som helst för att undvika en lågkonjunktur och arbetslöshet? Priset för felinvesteringar baserade på alltför billiga pengar och kortsiktighet är ju att ekonomin framöver måste ställas om mot produktiva och långsiktigt hållbara verksamheter, med lågkonjunktur och arbetslöshet som följd. Att lånat kapital nu strömmar in i bostäder (=konsumtion och ickeproduktiva investeringar) är ju en uppenbar risk för ekonomin som helhet.

    Är inte tider av lågkonjunktur och arbetslöshet, dvs kreativ förstörelse, något sunt? Grunden för denna kris, vilket jag förutsätter att du håller med om, är ju att lånade billiga pengar (via centalbanker) strömmat in i fel sektorer. Sverige är inget undantag här.

    Tacksam om du kunde utveckla dina argument.

    Mvh,

    Per

  • 6 Klas // May 7, 2009 at 21:34

    Per,
    den här debatten riskerar att bli filosofisk snarare än ekonomisk. Självklart har du rätt i att ett lågkonjunkturens stålbad kan vara bra i så måtto att det rensar ut excesser och felinvesteringar. Men just detta sker nu även i ett läge då Riksbanken sänker räntan och finansdepartementet stimulerar. Det här är heller ingen “vanlig” lågkonjunktur utan den värsta nedgång vi sett sedan 1930-talet. Samtidigt vet vi att den arbetslöshetsstegring som följer i spåren av den djupa recessionen riskerar att bli långvarig. Så kreativ förstörelse i all ära; men vilket pris är vi villiga att betala för den?
    Vidare: “Taylorregler” och andra vanliga sätt att beräkna styrräntans lämpliga nivå pekar på att räntan egentligen skulle behöva sänkas under noll. Penningpolitiken är därför inte alls så stimulerande som man kan tro.
    Slutsats: Omvandlingstrycket är just nu massivt. Skulle realränteläget därutöver vara ännu högre vete fasen om det blir någon omvandling alls; då får vi bara ett rent utslagningstryck.
    Så i dagsläget ser jag inga större faror för riksbanken att hålla (nära) nollränta.
    Klas

  • 7 Thomas J // May 7, 2009 at 23:32

    Hej Klas hoppas du mår bra :)

    Jag har en fundering på våra svenska storbanker SEB och Swedbank. Dessa är ju nu med i statens garantiprogram som sträcker sig upp till 1500 miljarder, en hiskelig summa. Om jag förstått det rätt betyder deltagandet här att ifall det går fullständigt åt helsike för dessa banker ökar statens ägande i dessa banker. Således kan både SEB och Swedbank bli statliga till 100% ?

    Vad innebär det då detta för aktieägarna och hur går ett sådant övertagande rent praktiskt till?

    En annan fråga som har med regleringar att göra. Går det att lagstifta bort risktagande inom bankväsendet? Skulle till exempel finansinspektionen skärpa kraven på eget kapital i förhållande till utlåningen?

    Ha det bra mvh Thomas Johansson

  • 8 Klas // May 8, 2009 at 14:44

    Thomas,
    jag har ont i ryggen. Annars är det OK.
    Garantiprogrammet betyder att staten garanterar delar av bankens upplåning, dvs de lån banken tar upp på kreditmarknaden för sin egen finansiering. Konkret betyder det att banken lättare kan finansiera sin verksamhet eftersom staten har hög kreditvärdighet. För detta betalar banken en premie till staten.
    Så garantiprogrammet är en sorts försäkring, inte en metod för statsövertagande.
    Skulle någon bank gå alldeles åt pipan brukar det bero på att dess utlåning (OBS ej upplåning) resulterar i alltför mycket kreditförluster. Konkret: Att företag manlånat ut till inte kan amortera eller betala räntor. I det läget brukar först aktiekursen falla rejält, därefter går staten in och tar över livsdugliga delar av banken. Så var i alla fall gången vid den förra bankkrisen. Då förlorade med andra ord aktieägarna rejält.
    Risktagande går inte att lagstifta bort. Hur ska lagtiftaren i lag kunna identifiera alla typer av risker och förhålla sig till dem? Varenda företag som söker om krediter medför ju någon form av risk – och detsamma gäller för vartenda blån och vartenda konsumtionslån. Att försöka lagstifta bort all risk skulle med andra ord innebära att all så gott som all kreditverksamhet stoppades. Det vanliga sättet att få bankerna att minska ej eliminera) rikstagandet är i stället precis det du själv anger, nämligen att höja kravet på kapitaltäckning.
    Klas

  • 9 Thomas J // May 8, 2009 at 18:13

    Hej Klas och tack för ditt svar :)

    Jag är med på ditt resonemang och inser problematiken kring lagstiftande om risktagande.

    Det jag dock inte riktigt är med på är varför det tagits så mycket risker som i fallet Baltikum och Östeuropa?

    Är det för att man resonerat som så att lånar inte vi ut lånar vår konkurent ut och man då riskerar förlora marknadsandelar och få mindre vinster?
    Såg man Baltikum och Östeuropa som en mörk fläck på den marknadsekonomiska kartan som nu skulle exploateras och det gällde nu att vara med i detta race och plocka marknadsandelar?

    Problemet som jag ser det är att när det gick bra rullade miljardvinsterna in och allt var frid och fröjd. Att då propagera för att man ska dra i nödbromsen innebär att man får lite av stämpeln som partydödare.

    Med facit i hand är det lätt att ställa frågan om man verkligen trodde den ekonomiska tillväxten i Baltikum och Östeuropa skulle vara både hög och vara för evigt. Jag klandrar dock ingen för jag insåg det inte själv trots att jag läst en hel del ekonomisk historia, jag blev väl fartblind som nästan alla andra :)

    I din bok nämner du dock ett antal bubblor genom den ekonomiska historien. Alltifrån tulpaner i Holland till fastigheter i Sverige. Det är slående hur historien upprepar sig på ett eller annat vis.

    Mvh Thomas Johansson

  • 10 Klas // May 16, 2009 at 15:50

    Thomas,
    förlåt att svaret dröjt. Men du har alldeles rätt i ditt antagande om svårigheterna att kliva av en marknad där den går spikrakt uppåt. Den som går av för tidigt, kan förlora stora pengar.
    Själv minns jag ett internt möte i SEB redan i januari 2006, där jag varnade våra lokala chefer i Baltikum att detta var en “boom” som skulle bli en “bust”. Rekommendationen var att de skulle dämpa utlåningstakten.
    Det var inte populärt, eftersom innebörden var att de medvetet skulle tappa markndsandelar. Nu blev det så ändå – men då klev konkurrenterna in och gasade på med ännu mera utlåning…

  • 11 Flavian // Jun 25, 2009 at 07:24

    Hur tolkar du det faktum att för ett år sedan en Big Mac kostade 39,- kronor och idag kostar 41,- kronor. Priset har nyligen höjts.

Leave a Comment