Klas Eklund

Nationalekonomiska Föreningens tidskrift Ekonomisk Debatt ägnar sitt senaste nummer (4/16) åt bostadskrisen. Här är mitt bidrag, ett försök att göra en helhetsanalys av krisen och av vilka politiska insatser som krävs – för att bygga mer, öka rörligheten och tillgodose ökade krav på socialt boende. Min tes är att alla komponenter måste med, och att en helhetsuppgörelse där alla ger och tar är enda chansen att få igenom en fungerande politik.

Jag är numera Hållbarhetsekonom på SEB, men också styrelseledamot i den strategiska miljöforskningsstiftelsen Mistra, och sitter dessutom i Mistras kapitalförvaltningskommitté. Här en intervju på Youtube, ursprungligen gjord för Mistras årsredovisning i maj 2016, där jag ger min syn på hur finanssektorn kan komma att spela en mer positiv roll för miljön.

Under senare tid har debatten om “medborgarlön” vaknat till liv. Skälet är dels dagens höga arbetslöshet, dels farhågorna om att digitaliseringen kommer att slå ut fler jobb – eller förvandla fler hyggliga anställningar till “skitjobb”. Tanken om en garanterad baslön utan krav på motprestation låter onekligen sympatisk. Men i denna rapport, skriven för en av regeringens framtidsgrupper (där jag är ordförande) dissekerar jag idén och finner – tyvärr – att den får betydande negativa följder.

Om alla vuxna medborgare ska få en dräglig baslön blir det mycket, mycket dyrt. Risken är dessutom att rätt många skulle välja att sluta förvärvsarbeta (vilket ju är exakt vad förslagets förespråkare vill). Då kläms de offentliga finanserna – som betalar vård, skola, omsorg – från två håll. Om alla, även fullt arbetsföra, ska kunna försörjas utan krav på motprestation  riskerar också en viktig del av kittet i den gamla svenska modellen – gör din plikt, kräv din rätt! – att lösas upp.

Om baslönen däremot sätts lågt, blir reformen billigare. Men då når man ju inte de mål som de flesta hoppas på; då handlar det snarare om attt slimma bidragssystemet och stimulera folk till att arbeta mer. Det kan naturligtvis vara en viktig uppgift – och detta är vad ett kommande experiment med basinkomst i Finland syftar till – men den sortens åtgärder ligger långt ifrån vad förespråkarna för medborgarlön vanligen vill.

Både under sommaren 2015 och nu i januari 2016 medförde stora börsfall i Kina stök och fall på andra börser runtom i världen. I denna intervju i Aktuellt (7 januari) försöker jag någorlunda begripligt reda ut vad som händer och vilka effekter den kinesiska oron kan få för världsekonomin och Sverige. Länken går till SVT play, och inslaget ligger allra först i sändningen.

http://www.svtplay.se/video/5662160/aktuellt/aktuellt-07-01-21-00?start=auto

2014 ledde jag den s.k Bokriskommittén, som rekommenderade en helhetspolitik mot bostadskrisen: byggandet måste ökas, samtidigt som rörligheten på bostadsmarknaden måste ökas. Sedan dess har inget hänt i politiken. Bostadsköerna blir längre, bostadspriserna har skenat, och allt fler nyanlända tvingas bo i ren misär. På Luciadagens DN Debatt hävdar jag, tillsammans med Hans Lind och Lennart Weiss, att det förlamande läget måste brytas. Åtgärder för byggande och rörlighet måste vidtas, så som Bokriskommittén rekommenderade, medan ett tredje ben måste till – sociala insatser i större skala. Fortsatt passivitet från politikernas sida skapar nya förlorare för varje dag som går.

I fjol gav Studentlitteratur och Ekonomifakta ut en kortversion av min ekonomilärobok: “Vår ekonomi i korthet”, tänkt att användas på gymnasiet. Nu har den kompletterats med en egen YouTube-kanal, “Klas förklarar”.

Där ligger samlade en antal korta filmer (ca 4 min var), där jag med grafer och animeringar försöker förklara ekonomiska begrepp som inflation och deflation, arbetslöshet, tillväxt, miljöpolitik, inflation och deflation. Kanske kommer nya att efter hand läggas till. Jag hoppas de kan komma till användning.

Bostadspolitiken är om möjligt Sveriges sämst skötta politikområde – om än i hård konkurrens med några andra. Bostadsbristen tilltar, jobben drabbas, segregationen ökar. Rader av utredningar visar att problemen måste tacklas med två parallella typer av åtgärder.

1) Byggandet måste ökas, genom att minska regelkrångel, inskränka kommunernas planmonopol, snabba upp markanvisningen mm. 2) Det existerande bostadsbeståndet måste utnyttjas mer effektivt, både för ägda och hyrda bostäder. Det betyder att öka rörligheten genom att bl.a sänka reavinstskatter och reformera hyresregleringen.

Jag vill påstå att alla ansvariga politiker vet detta. Ändå händer ingenting. Den förra regeringen satt i åtta år och förvärrade situationen genom en kraftig höjning av reavinstskatten. Den nuvarande regeringen tycks vilja öka subventionerna till byggandet men inte peta på reglering eller skatter. Vaffor gör di på detta viset? Svaret är att det nuvarande dysfunktionella systemet har starka försvarare, som skyddar sina särintressen. Vilka de är skriver jag om i denna krönika i Fokus.

Regeringen har tillsatt tre olika “framtidsgrupper” – om Sverige i världen, grön omställning och framtidens jobb. Tillsammans med Annelie Nordström, ordförande för Kommunal, ska jag leda den om framtidens arbete. Ingen lätt uppgift: Hur tackla robotisering, globalisering, integration mm – och samtidigt hålla ihop landet, undvika stora klyftor och segregation? Och hur ska arbetsmarknaden kunna bidra till den gröna omställninegn? Om detta intervjuas Annelie och jag på regeringens hemsida: http://www.regeringen.se/sb/d/19041/a/254726

Än så länge klarar sig svensk ekonomi hyggligt. Räntorna är låga, statsbudgeten  hanterbar, utrikeshandeln visar överskott. Vi är inte så kortsiktigt sårbara som flera andra länder. Men de långsiktiga utmaningarna växer. Produktivitetstillväxten är svag och arbetsmarknaden visar en hög, permanent arbetslöshet. Särskilt problematisk är situationen för många yngre invandrade män som riskerar att bli “tredubbelt ratade” – i skolan, på arbetsmarknaden och socialt. Riskerna ökar om antalet asylsökande ökar som i Migrationsverkets senaste prognos samtidigt som integrationen fungerar lika dåligt som i dag (mediantiden för en flyktig att komma in på arbetsmarknaden är åtta år!).
Politikerna talar mest blomsterspråk om “kunskapssamhället” och struntar i de handfasta åtgärder som krävs för att skapa en arbetsmarknad som går på två ben – med ökat bostadsbyggande, lokala tjänster, lägre trösklar och en utbildning som är anpassad också till lågproduktiva jobb med låg ingångsersättning. Och nu skjuts allt seriöst politiskt reformarbete upp, på grund av extra val som riskerar att ytterligare cementera blockpolitiken. Det spelet är farligt – inte bara för dem som sitter fast i permanent utanförskap, utan också för att fortsatt politisk kaos kan skada Sverige på de internationella marknaderna.

Om detta har jag skrivit en krönika i Fokus, december 2014. Den kan läsas här.

On December 3d, Mistra, the Swedish foundation for strategic environmental research, arranged a half-day seminar on sustainable investments, concentrating on the development of the financial sector. Main speaker was David Blood, previously with Goldman Sachs, now at Generation, the sustainable investment fund set up by Al Gore.
My own contribution starts at 1.18.40 and ends at 1.35.00, after which there is a panel debate.

I december 2014 avslutade Bokriskommittén sitt arbete med ett seminarium och genomgång av inkomna remisser. I detta Youtubeklipp – bara en och en halv timme… – ger jag en sammanfattning av kommitténs betänkande, kommitténs sekreterare sammanfattar de inkomna remissvaren, varefter vidtar en spirituell debatt.

Min huvudslutsats är, föga förvånande, att det finns ett rejält sug efter en helhetspolitik, som tacklar både bostadsbrist och låg rörlig på bostadsmarknaden. En sådan politik – som går på två ben – måste också innefatta en rejäl skattereform.

Nu ligger kommitténs betänkande och rekommendationer på politikernas bord.

This week this web site celebrates its 15th birtday. It was launched the last week of September, 1999 (with a dotcom address),  designed by my son Sigge Eklund. It was, I believe, the first such “home page” of any Swedish economist, and was met with huge “old media” interest. The first month it had some 5 000 original visitors a week! Which was much in those days. Lots of water under the bridges since then. The design has changed, as well as the program used for updating and editing. A blog function has taken over the first page, twitter and facebook are dominating social media. But this web site/blog is still a good and simple way to post new articles, links, show your cv etc. So I will keep it alive.

Under sommaren har jag intervjuats i Plånbokens (SR P1) serie om kriser; 1930-talsdepressionen, 1990-talskrisen samt den senaste finanskrisen. Vad berodde de på? Vad gjorde den ekonomiska politiken för att mildra dem? Vad finns för likheter, skillnader och lärdomar?
Varje avsnitt är 10-15 minuter. Här är länkarna:

Den senaste finanskrisen, från 2008

1990-talskrisen

Depressionen på 1930-talet

Den 14 juni publicerade Aftonbladet en ledare om bostadspolitiken, med utgångspunkt i den debatt som utlösts av Bokriskommitténs rapport (se tidigare bloggposter). AB:s ledare var dock märklig eftersom den tydligt visade att skribenten inte läst en rad i rapporten – hon visste inte ens vad kommittén heter.
Jag skrev därför nedanstående kommentar och skickade in dagen därpå. Den refuserades. Här publiceras den dock. Kommentera och länka gärna! Sprid den, så att även några av AB:s läsare får chansen att läsa vad den verkliga Bokriskommittén faktiskt sagt…

_______

Den 12 juni lade Bokriskommittén fram ett förslag till en reformagenda för bostadsmarknaden. Vår huvudtes var att politiken alltför länge bedrivits i separata stuprör, och att det därför krävs en helhetsstrategi för att råda bot på bostadsbristen, minska segregationen och skapa fler jobb. Vi föreslog uppsnabbning av den kommunala planprocessen, skattereform, sociala insatser och en gradvis reformering av hyresregleringen. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen gav i huvudledare de följande dagarna beröm just åt tanken på en sammanhållen helhetsstrategi.

Aftonbladet, däremot, behandlade bostadsfrågan på ett helt annat sätt. Man har överhuvudtaget inte nämnt Bokriskommitténs förslag. I huvudledaren den 14 juni kritiserar man i stället ett förslag från något som heter ”Bopriskommissionen”. Denna för mig okända organisation har tydligen kommit med ett förslag som enligt AB går ut på att ”fastighetsägare ska få sätta hur höga hyror de vill”.

Det vore förskräckligt om ett sådant förslag bleve verklighet eftersom det i praktiken skulle upphäva hyresgästernas besittningsrätt. Låt mig därför – om någon läsare kanske skulle ha blandat ihop verklighetens Bokriskommitté med den för mig okända Bopriskommissionen – understryka att Bokriskommittens förslag skyddar hyresgästens besittningsrätt.

Vårt förslag innebär att hyrorna i storstäderna gradvis anpassas, bl.a genom att läget tillåts slå igenom på hyrorna (något som de flesta hyresgäster enligt undersökningar själva vill). Besittningsrätten består, skyddet mot oseriösa hyresvärdar skärps. Ett extra bostadsbidrag till hushåll som kommer i kläm finansieras med en extra förmögenhetsskatt på fastighetsägare. Samtidigt ökas byggandet genom en uppsnabbad planprocess, för att undvika snabba hyresstegringar. Reavinstskatterna sänks för att öka rörligheten på marknaden för egna hem och bostadsrätter. En låg och enkel fastighetsskatt införs.

Denna helhetsstrategi skulle ge fler bostäder, ökad sysselsättning, kortade bostadsköer och starkare statsfinanser – utan ökad segregation. Helheten gör det möjligt att få till stånd en bred politisk kompromiss som kan hålla i flera år.

Det vore intressant om AB:s ledarsida kommenterade denna helhetsstrategi i stället för det oseriösa förslag om avskaffad hyresreglering som ”Bopriskommissionen” tydligen lagt fram.

Klas Eklund

Ordförande för Bokriskommittén

Här en Youtube-länk till presentationen av och diskussionen om Boksriskommitténs rapport (12 juni 2014). Jag inleder med en halvtimmes presentation (inkl bilder). Därefter kommenterar bostadsminister Stefan Attefall och DI:s politiske redaktör PM Nilsson. Håll till godo!

Det gångna året har jag varit ordförande för den s.k Bokriskommittén, med uppgift att komma med förslag till hur bostadsmarknaden ska fås att fungera bättre. Den 12 juni presenterade vi vår slutrapport. Här – på Bokriskommitténs hemsida – kan man läsa en kort sammanfattning, dessutom ladda ner hela rapporten (92 sidor!) som pdf, och ta del av presentationen (både som power point och webcast).
Vår huvudpoäng är att bostadsmarknaden behöver en övergripande bred reform, som både ökar byggandet och snabbar upp rörligheten i det existerande bostadsbeståndet. Därför behövs en reform av hyresregleringen, en mindre byråkratisk planprocess och nya skatteregler (bl.a sänka reavinstskatter) – samtidigt.
Politiken har alltför mycket bedrivits i skilda stuprör, utan hänsyn till helheten. Nu krävs en helhetspolitik!

Under senare tid har bl.a pensionärsorganisationerna krävt att premiepensionssystemet slopas. Men det skulle innebära att framtidens pensioner blir lägre, samtidigt s0m en jättelik kapitalöverföring sker till de äldre från dagens yngre och förvärvsarbetande. Om detta har jag skrivit en krönika i webbtidningen Tryggare framtid, maj 2014

Under början av april 2014 besökte jag Japan. Där har samtliga landets kärnkraftverk stängts, efter Fukushima-katastrofen. Samtidigt stiger kostnaderna dramatiskt för de verk som byggs i väst – delvis som en följd av att säkerhetskraven nu skärps för att undvika fler härdsmältor i framtiden. Ny kärnkraft tycks därför bli åtminstone tre-fyra gånger dyrare än “gammal”. Kärnkraften riskerar att prisa sig ur marknaden. Om detta har jag skrivit en krönika i Fokus.

De två största partiernas företrädare har under valåret 2014 gett sig in i en tävling om vem som har den största fiskala trovärdigheten. I debatten haglar siffror som påstås visa hur den egna budgeten är ansvarsfull medan motståndarens är ansvarslös. Men den svenska statsbudgeten är i hyggligt skick. Och den kamerala sifferexercisen blockerar, hävdar jag i denna krönika i Fokus, en mycket viktigare diskussion om hur staten borde använda sina fiskala muskler på sikt – vilka utmaningar, löften och hot finns? Vad ska man satsa på? Bör överskottsmålet göras om till ett saldomål? Det är det viktiga frågorna.

En vanlig fråga är om inte maskiner, datorer och robotar tar jobben ifrån oss. Ekonomer brukar vifta sådana farhågor åt sidan. Men under senare tid har oron stigit. Tekniken tar språng och alltfler uppgifter kan mekaniseras och flyttas ut. Här en krönika i Fokus om hur arbetsmarknaden tycks behöva allt längre tid för att hantera utmaningarna och hur allt fler kommer i kläm.
Bland de utrotningshotade arterna finns även ekonomerna. Snart finns ny mjukvara som kan göra lika dåliga prognoser och skriva lika dåliga krönikor som jag – om det nu är någon tröst.